Prayer for the weekend

Det är lördag. Jag har kommit upp. Druckit kaffe. Tagit en promenad. Ätit frukost. Tittat på Gilmore Girls-avsnittet som jag spelade in i tisdags. Borstat tänderna har jag också gjort. Det som återstår är att duscha. Städa i frillestugan. Tvätta. Typ. Borde även sortera mina papper. Mejla en del angående skolan eftersom det inte verkar gå riktigt som smort med allting där. Fixa lite middag och senare bege mig hem till fröken Svensson för bedrivandet av trevligt sällskapsspelande.
Det finns så många sätt att få en lördag att gå på. Likaså en söndag. Som ju som bekant följer på lördagen. Det som är frågan, själva kärnan i mitt kommande resonemang är - varför all denna ansträngning för att få helgen att gå? Eller ja, ingen planerar det väl egentligen för att "få helgen att gå", men för att fylla ut den till max. Så, tillåt mig nu att bli lite filosofisk - varför?
De flesta av er, för att inte säga alla, jobbar ju faktiskt hela veckan (...förutom, just nu, semesterlirarna...). Måndag till fredag. Åtta till fem. Med något som är mer eller mindre stimulerande för sinnena. Och efter det söker man desperat att fylla helgen. Med något som är mer eller mindre stimulerande.
Visst. Mycket av det jag själv listade ovan är ju faktiskt sånt som bara måste göras förr eller senare. Och annat av det är sånt som man faktiskt vill göra. Så jag försöker inte avsäga mig något ansvar eller något annat lika dumt.
Men är det konstigt att folk är stressade? För även något så till synes roligt som att gå och shoppa är ju faktiskt en aktivitet som kräver sin energi. Vad är det för fel med att ta åtminstone en dag och göra absolut ingenting? Vad skulle hända? Vad skulle missas?
Har man spenderat helgen med att tvätta, damma fönsterbrädan, träffa en kompis på stan för att dricka kaffe och försöka leta upp ett par måsteintevaraperfektamenabsolutsvartaochåtminstonebekväma byxor, ja då blir det inte mycket tid över för dig att vila på. Och på måndag ska du ju jobba igen. Ända till fredagen. Eller hur?
Men om man inte har planerat någonting alls. Då vill det till att man lägger fram det på ett bra sätt. För man är väl inte sjuk? Eller lat?
Men inte ska man väl behöva skämmas för att man bara vill lulla runt lite ibland? Kanske blunda en stund mitt på dan. Vem vet, måndag morgon kanske skulle kännas lite lättare?! Inte vet jag.
Det var bara en tanke.

Det jag egentligen hade tänkt skriva här idag var att jag tog mig tid att se "Death Proof" i torsdags kväll. På Filmstaden Downtown. Jodå, den står kvar. Och min egen personliga åsikt är att Quentin Tarantino borde krönas. Men jag tror att det är väl väldigt mycket en smaksak när det gäller honom. Antingen eller. Jag är proQuentin och i egenskap av en sådan så hävdar jag att "Death Proof" är sensationell.
Och vilket soundtrack. Jag bugar och ber ödmjukt om mer.

Lev väl!

____________
Dagens Ernst;
"Här tror jag att jag ska hitta ingridienser som är rätt så ärliga av sig."


Iiiiiihh!!

Ja.. det känns allt lite i kroppen. Ska börja jobba i hemtjänsten imorgon. Ska gå bredvid i två dagar och se hur jag klarar det, sen får vi väl se hur många timmar jag lyckas plocka på mig. Det blir ju ingen heltid av det direkt men det gör ju inte så mycket. Har jag riktig tur får jag kanske till och med behålla det när skolan börjar till hösten. Det hade ju onekligen varit himla käckt!!

I övrigt... Ja, i övrigt är det faktiskt inte så himla mycket.
Jag har precis börjat läsa "Nicholas Nicklesby" av Charles Dickens så det värmer ju i hjärtat. Jag har tidigare bara läst en bok av honom, "David Copperfield", och den var riktigt bra. Riktigt. Jag rekommenderar den starkt till alla vänner av litteratur, humor eller värme.
Jag kan inte tänka mig annat än att "Nicholas Nicklesby" ska visa sig vara lika bra. Den har börjat utan besvikelser.

___________
Dagens Ernst;
"Jag hoppas det uppstår en viss förvirring, det vore skönt."

Allmänbildning, någon?!

Jahopp...
Tro det eller ej men just nu sitter jag och bloggar ifrån Just Nus lyxiga lokaler strax bortom Liseberg. Om ni undrar varför just jag sitter just här just nu så är det för att min goda vän och vapendragare Maria jobbar här. Jag är här som sällskapsdam och eventuell standin om någonting skulle gå snett. (Ha. Ha. Ha.) Men på Marias vänliga uppmaning passar jag på att uppdatera min blogg - jag hoppas att du läser detta nu Maria!!

I brist på eget liv i allmänhet och eget arbetsliv i synnerhet så har jag hängt en del här i krokarna den sista tiden. Hoppas verkligen att jag inte stör någon...
Men det är inte riktigt så hopplöst som det låter längre. Och med det menar jag naturligtvis att jag faktiskt har ett jobb lite på gång så där. Men jag ska inte säga för mycket, vill inte "jinxa" det. Men... Se upp, vårdtagare i Bagaregården - here I come!

För alla er andra som kanske har lite långtråkigt en dag som denna, när vännerna jobbar, molnen är skeptiska och batterierna börjar tryta i Ipoden (eller vilken form av musiktillhandahållning ni nu åtnjuter), för alla er så vill jag tipsa om  www.vetgirig.nu. Detta tips kommer ursprungligen från min kära Shirley och det vill jag nu dela med mig ytterligare av. Jag blev medlem först idag men jag kommer inte delge någon av er mitt namn förrän min statistik är något att sikta näsan uppåt för.
Titta särskilt på "Snabben" för att checka av era kunskaper lite. Det var roligt. Om man är härdad för den typen av realitycheck.

Until next time,
Lev väl!!


___________
Dagens Ernst;
"Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra."

Köpes; solglasögon

Här har man haft, i faktiskt nästan ett halvår nu, ett par fullt dugliga och helt okej par solglasögon i sin ägo. Och det är inte det att dom inte har kommit till nytta - vem kan glömma dom otroligt härliga dagarna som April bjöd på tidigare i år?! Men under den senaste tiden har dom ju spenderat bra mycker mer tid i väskan än på min lilla nästipp det kan ni alla gå lugna för. Och visst, det kanske skulle kunna ligga någonting i just det där faktumet att det är i min väska dom har legat men ändå... Är det inte typiskt att just idag, just på den här monlfria, soliga, arbetsbefriade, underbara dagen, så pajjar mina solglasögon?! Typiskt, I tell you!!
Dom är inte dyra. Har inget som helst affektionsvärde. Och antagligen finns det solglasögon där ute som till jag skulle passa bättre i. Men hade dom gått sönder förra veckan så hade jag ju inte behövt kisa idag. Då hade jag ju hunnit ett nytt par. Vad hade kunnat vara roligare i regnet än att smyga runt i affärer och prova solglasögon?!

Nåväl... Det är ju ett problem med en lösning. Just idag, och alla andra soliga dagar fram tills jag har köpt ett nytt par solglasögon, får jag hålla mig till aktiviteter i solen där jag inte behöver ha ögonen öppna. Och det kanske inte är så komplicerat när allt kommer omkring.

Lev väl!

___________
Dagens Ernst;
"Nu ska jag visa hur man gör en lampskärm av det här durkslaget."

Vill haaa!!!

image3

F.A.B.U.L.O.U.S.

Det ena glaset vackrare än det andra. Får allt se om det inte ska påbörjas en samling av det här.

Men för att gå vidare...
Idag har jag nog ändå varit förhållandevis effektiv, även om det kanske inte riktigt verkar så när man har tid att surfa runt och leta efter glas som man inte är helt i ekonomisk form att köpa just nu. Men tillåt mig förklara...

Jag gick upp vid nio i morse, kokade mig lite kaffe och sedan tog jag mig en promenad i det faktiskt ganska fina vädret. Väl tillbaka en timme senare, åt jag frukost i maklig takt men ändå med en viss spänst i skedtagen. Efter det tog jag en dusch, klädde på mig och sen tog det tvärstopp.
Jag har i stort sett haft absolut ingenting att göra sen dess. Men det jämnar ju ut sig nu när jag har hittat dessa fantastiska glas!

Ring mig!!
___________
Dagens Ernst;
"Nej, nej, nej, nej, hejda dig nu Kirchsteiger!"

Förlåt och tack!

Var hälsade!

Åter det där långa uppehållet.. jag vågar inte riktigt sätta fingret på vad det kan bero på.. Men det kanske är av mindre vikt, jag är där jag hör hemma nu, vid tangentbordet.
Storhetsvansinne, någon?!

För det första vill jag be om ursäkt till alla mina vänner. Det är tydligen en del prat om allas vår Ernst Kirchsteiger på den här sidan (vilket jag ju egentligen inte kan neka till) och det tar onekligen lite plats från det som borde få mest plats - mina vänner och familj.
Speciellt så där i efterskvalpet av min tjugoandra födelsedag som dom förgyllde oerhört borde de ju fått lite praise. Jag vill att ni ska veta allihop att jag är fanastiskt glad för allt fint jag fick.
Way out West-biljetter, Bacardi, Spetsparaply, Frysta jordgubbar, Änglar och ja jag vet inte allt. Det är precis som att ni känner mig. Det är fortfarande svårt att hålla tårkanalerna i schack när jag tänker på det. Ni har satt ribban riktigt högt inför julklappsshoppingen. Får börja fila lite på några ideeér.

Men min födelsedag var den tjugotredje juni, vi har nu med några veckor passerat det datumet och tagit oss till en ny tid på året. Jag har faktiskt ännu mer nyheter att förmedla (mängden nyheter i dagens inlägg skulle ju kanske, rent eventuellt kunna kopplas ihop med den tid som förlupit sedan det senaste inlägget. Kanske.) - i torsdags gick Metallicas konsert i Stockholm av stapeln och jag var på plats i mycket gott sällskap. Magi. Helt enkelt. Och roadtripen dit och hem gick inte av för hackor den heller. Blixten blåste på rätt bra. Jag var fartblind lagom till hemkomsten i Göteborg. Som gick av stapeln igår kväll.
Men åter till Stockholm - tack släkten för att vi fick sova i er lägenhet. Det var priceless. Fanns ju till och med bekväm parkering utanför. Mynten räckte precis till parkeringsautomaten.
Such is life in Stockholm - the capitol of Scandinavia. Nu kan vi börja snacka storhetsvansinne. Skandinaviens huvudstad?! Kom igen!!

Men hur som haver... Jag lever och mår bra. Nu ska jag alldeles strax bege mig in till stan för att hämta lite post, jag tror bestämt att jag har fått hem nya kontouppgifter. Med anledning av att jag skaffat ett nytt konto. På Nordea. En eloge till dem. Jag är riktigt nöjd och jag har inte ens några pengar på kontot. Men nu ska jag snart avsluta mitt konto på SEB och börja ett nytt liv. Det kommer bli vackert. Jag känner det på mig.

___________
Dagens Ernst;
"Ved är vackert."